Stadsvandring i Uppsala. Obs detta är ett test från Fix Molin

Gustavianum med sin karakteristiska gröna kupol är en av Uppsalas mest kända byggnader. Huset byggdes på 1620-talet och är Sveriges äldsta universitetsbyggnad. Idag rymmer huset Uppsala universitets gemensamma museum - Museum Gustavianum - med skatter från såväl den svenska historien som faraonernas Egypten, antikens Grekland och Rom samt universitetets historia från 1477 fram till idag. Här finns också anatomiska teatern och Augsburgska konstskåpet. Kort historik När Uppsala universitet efter en lång förfallsperiod återupprättades 1595 fick man bedriva undervisning i en gammal byggnad söder om domkyrkan, efter hertig Karl (IX) kallad Academia Carolina. Men Gustav II Adolf ville skapa en kraftigare identitet åt universitetet, som inte bara skulle utbilda präster utan också ämbetsmän åt den uppväxande stormakten. Därför lät han på 1620-talet bygga ett nytt stort hus väster om domkyrkan. Det kom efter honom att kallas Gustavianum. Gustavianum skulle rymma mycket. Först och främst föreläsningssalar men också boktryckeri, matsal för studenter (s k kommunitet), ett antal studentrum mm. Längre fram inrättades också bibliotek och sammanträdesrum för universitetets styrelse, konsistoriet. Det som i våra dagar gör Gustavianum till en så särpräglad byggnad, nämligen kupolen med soluret/solkulan, fanns dock inte från början. På 1660-talet fick universitetet en ung genialisk professor, Olof Rudbeck. Han hade gjort viktiga rön rörande lymfsystemet och utomlands lärt sig att man kunde utnyttja den antika amfiteatraliska scenen också för undervisningsändamål. Rudbeck lät nu en s k anatomisk teater resa sig upp ur själva universitetsbyggnaden "“ ett djärvt grepp. Här skulle alltså dissektionerna äga rum. Dagern, som uppifrån strömmade in genom rader av fönster, fick svara för den nödvändiga belysningen. Lokalen fick likhet med ett tempel; Guds storhet skulle också bevisas genom det sätt varpå han skapat människokroppen. De dissektioner, som verkligen utfördes här, blev dock få. Under de sekler som följde hade Gustavianum många funktioner inom undervisningen, och när den karolinska akademin revs 1778 blev det universitetets huvudbyggnad. Dess roll av universitetsbibliotek övertogs av Carolina Rediviva från mitten av 1800-talet. Men framför allt förändrades situationen, när det nya universitetshuset med uppvärmda lärosalar togs i bruk 1887. Under 1900-talet har Gustavianum främst inrymt institutioner för sådant som konstvetenskap, antikforskning och arkeologi samt museala samlingar med anknytning till dessa ämnen. Men mycket förändrades på 1990-talet och den 17 juni 1997 kunde kung Carl XVI Gustaf inviga Museum Gustavianum. Museum Gustavianum innehåller universitetets vetenskapshistoriska samlingar, med över 175 000 föremål i sitt arkiv. Utöver de fasta och tillfälliga utställningarna hålls seminarier och konserter i Gustavianums anatomiska teater.

Uppsala domkyrka är en katedral i blandad gotisk stil (huvudsakligen en nygotisk tegelefterbildning av fransk höggotik runt en medeltida stomme). Den är domkyrka i ärkestiftet, församlingskyrka för Uppsala domkyrkoförsamling och rikshelgedom för Svenska kyrkan. Den vigdes 1435 åt Sankt Erik, Sankt Olof och Sankt Laurentius som skyddspatroner. Kyrkan är tillsammans med Nidarosdomen i Trondheim och Mariakyrkan i Gdansk den största i Nordeuropa (och störst i Norden; 118,7 meter lång och lika hög i de båda västtornen), och den största av dess klockor, kallad Storan, är Sveriges största kyrkklocka. Varje år besöker ca. en halv miljon människor Uppsala domkyrka.[källa behövs] Bland kyrkoskatterna finns bl a det förgyllda skrinet med Erik den heliges reliker som står invid högaltaret. Även Gustav Vasa och Carl von Linné är begravda i Uppsala domkyrka. I norra tornet finns idag ett museum med kyrkliga textilier. Vid den södra portalen finns en uppsättning stenfigurer ifrån 1300-talet och ovanför den finns även Sonens fönster som är Sveriges största kyrkfönster (totalt 119 kvadratmeter).

Grillska gården är den enda bevarade stadsgården i Uppsala och uppfördes under senare delen av 1700-talet. Gården har en lång historia med många välkända personer som ägare. I äldre tider var det vanligt att en storgodsägare hade en fastighet också i huvudstaden, ibland dessutom en i närmaste landsortsstad. Man behövde någonstans att ta in ståndsmässigt med sina stora följen under resor och stadsbesök. Under 1600- och 1700-talen hade ägarna till de stora bruken i norra Uppland dylika gårdar i Uppsala, som de kunde använda både vid särskilda besök i universitetsstaden eller vid resor mellan bruken och Stockholm. Den första s.k. bruksgården i Uppsala anlades i mitten av 1600-talet - alltså i samband med den stora uppbyggnaden av den uppländska järnhanteringen - i kvarteret Fågelsången av Louis De Geer, ägare till Leufsta, Österby och Gimo bruk. En av de mest kända bruksgårdarna var den som hovmarsalken Charles de Geer på Leufsta lät bygga i slutet av 1760-talet i hörnet Kungsgatan-Smedsgränd och som låg kvar ännu i början av 1950-talet. I dag står endast en av de gamla bruksgårdarna kvar i Uppsala, nämligen Grillska gården i kvarteret Munken. Historia [redigera] Grillska gården byggdes upp strax efter den stora stadsbranden 1766, vid vilken bl.a. bebyggelsen i kvarteret Munken drabbades. År 1770 stod anläggningen klar. Byggherrarar var medlemmar av familjen Grill, dåvarande ägare till Söderfors- och Österby bruk i Uppland och Iggesunds bruk i Hälsingland. Möjligen påbörjadas byggnadsarbetena av Claes Grill. Denne dog 1767. Familjen Grill ägde gården till en bit in på 1790-talet. Bland ägarna under slutet av 1700-talet och under 1800-talets förra häft märks flera höga och mycket framstående ämbetsmän, bl.a. riksrådet Emanuel de Geer, universitetets rektor, professor Eric Michael Fant, landssekreteraren lagman Johan Adolph Carlsson och univetsitetets ritmästare, hovmålare professor Johan Way. Gårdsanläggningen [redigera] Den gårdsanläggning som tillkom i slutet av 1760-talet och som i huvudsak stod oförändrad några decennier in på 1800-talet upptog redan från början den tomtyta, som i dag sträcker sig från hörnet av Trädgårdsgatan-Slottsgränd genom kvarteret fram till Västra ågatan. Medan den del av tomten som ligger närmast Trädgårdsgatan upptogs av man- och fägårdar med bostads- och ekonomibebyggelse, utgjorde den östra delen, där det stora hyreshuset Olympen nu står, en stor trädgård. Den ursprungliga bebyggelsen [redigera] Bebyggelsen inom man- och fägårdarna utgjordes av fyra byggnader, av vilka de tre största är bevarade idag, om än delvis ombyggda: huvudbyggnad av trä längs Trädgårdsgatan, brygglänga av sten i nordost med gavel mot Slottsgränd och uthuslänga av sten med gavel mot Trädgardsgatan samt bodlänga av trä i sydost bakom och parallellt med uthuslängan. Huvudbyggnaden [redigera] Huvudbyggnaden 2010 Huvudbyggnaden var från början något kortare än den är idag. Den uppfördes av liggande kraftigt timmer, som stod rödfärgat utvändigt. Yttertaket var liksom nu ett lagt plåtbelagt s.k. valmtak. Under takfoten löpte en gulmålad kälad trälist, ännu bevarad under den nuvarande putslisten. Bottenvåningens fönster var försedda med utvändiga luckor, och från gårdssidan ledde två ingångar in i huset. De ursprungliga entrédörrarna är alltjämt bevarade, även om ett av dörrparen senare flyttats. Bottenvåningen med dess högre fönster var huvudvåning. Här låg också köket. Rummen fick en för sin tid mycket påkostad inredning med bl.a. s.k. helfranska dörrar och rikt dekorerade kakelugnar på träfot. I samband med den nu genomforda restaureringen har också rester av fransktillverkade tapeter från byggnadstiden påträffats. Av den ursprungliga snickeriinredningen finns betydande delar kvar, dessutom några av husets första kakelugnar. Brygghuset [redigera] Brygghuslängan med den nordöstra tomtgränsen och med ena gaveln mot Slottsgränd innehöll från början, förutom brygghus och bagarkammare, två kammare och ett kök. Stall- och fähuslängan [redigera] Uthus- och bostadslängan av sten i sydöst var från början endast en våning hög och inrymde två stall för 11 resp. 6 hästar, ett vagnshus med stora dubbla inkörsportar, ett fähus, ett svinhus och ett fårhus samt en vedbod och ett avträdeshus. Den ersattes senare av den nuvarande bodlängan av trä. Olympen byggs 1853 [redigera] Vid mitten av 1800-talet kom Grillska gården att till en del ändra karaktär. Stadens då mycket starka befolkningstillväxt och den begynnande övergången från ett agrart till ett industriellt samhälle började märkas. Den stora trädgården intill Västra ågatan togs i anspråk för nya hyreshus. Olympen med tillhörande brygghus- och uthuslänga i vinkel inne på gården stod färdiga 1853. Stall- och fähuslängan blir bostadshus [redigera] Strax efter det att Olympen byggdes påbyggdes och förändrades den stora stall- och fähuslängan till ett bostadshus. En annan större förändring inom den gamla Grillska fastigheten genomfördes 1861, då huvudbyggnaden längs Trädgårdsgatan förlängdes mot sydost och fasaderna reveterades. Samtidigt företogs vissa omdispositioner av det inre. Kulturhistoriskt värde [redigera] Trots senare förändringar har Grillska gården i allt väsentligt kvar sin ursprungliga grundkaraktär. Mangården med sin huvudbyggnad, sin därmed parallellställda brygghuslänga samt med den mellanliggande stora gårdsplanen representerar den öppna gårdstyp, som var utmärkande för de förnämsta och mest välbyggda bostadsgårdarna i 1600-och 1700-talens Uppsala, särskilt inom stadsdelen Fjärdingen väster om Fyrisån. Grillska gården utgör alltså det enda bevarade exemplet på en typ av gårdsanläggning som bidragit till att ge Uppsala dess speciella karaktär, nämligen den herrgårdsliknande bostadsgården som kom att fungera både som uppehåIIsplats för ägarna till de norduppländska bruken och som bostad för några av stadens högsta ämbetsmän. Gården är förknippad med många ledande och välkända personligheter under 1700-talets senare del och 1800-talets första hälft. Fastighetens bebyggelse avspeglar också den utveckling som staden upplevde när det agrara livsmönstret började upplösas vid 1800-talets mitt. Genom sin öppna planering bidrar Grillska gården också till att understryka Trädgårdsgatans hävdvunna karaktär av verklig trädgårdsgata med glest liggande hus och en rikedom av träd och annan grönska. Mot bakgrund härav måste Grillska gården tillmätas ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Renovering på 1980-talet [redigera] Under början på 1980-talet fördes diskussioner om att riva Grillska gården då byggnaderna var i mycket dåligt skick och det allmänt inte ansågs ekonomiskt försvarbart att renovera dessa. 1984 beslutade representanter för dåvarande ägaren av fastigheten, Röda Korset, ändå att genomföra en omfattande renovering av gårdens större bostadshus. Nya lägenheter inreddes samtidigt som man försökte ta vara på byggnadernas kulturhistoriska värden. I samband med detta uppfördes även ett nytt gårdshus i underordnad stil mellan Olympen och stall- och fähuslängan som skulle förstärka gårdsbildningarna ytterligare. Idag [redigera] Idag ägs och förvaltas huvudbyggnaden, stall- och fähuslängan, bodlängan samt de två gårdshusen av Bostadsrättsföreningen Grillska Gården. Brygghuset utgör numera en egen fastighet som ägs av Röda Korset och innehåller kontor. I stall- och fähuslängan har Röda Korset och Rädda Barnen mindre kontor och här finns även ett mindre café, "Träffpunkten", beläget. I övrigt utgörs gården i huvudsak av ett mindre antal exklusiva bostadsrättslägenheter med många historiska detaljer bevarade såsom bl.a. fullt fungerande kakelugnar.

Prinshuset är en byggnad i Uppsala. Namnet kommer av att ett flertal medlemmar av Oscar I:s söner bebott huset under sin studietid i Uppsala. Huset är beläget vid Bäverns gränd (Kungsängen 6:1, Kv Örnen) strax intill Islandsfallet. Prinshuset byggdes 1837 för Upplands regemente. Under åren 1844-1853 beboddes huset av prinsarna Carl (XV), Gustaf (sångarprinsen), Oscar (II) och August. År 1864 köptes huset av Oscar II som lät renovera det och från år 1877 till 1886 bodde Oscar II:s söner Gustaf (V), Carl, Oscar och Eugen (målarprinsen) där. Efter prinsperioden var huset i privat ägo och genomgick en omfattande renovering 1915. Huset har en yta på totalt ca 650 m². Huset är f.n. putsat, men var från början klädd med panel och har bostadslängor i två våningar av trä och relativt flackt sadeltak och på långsidorna en obruten profilerad taklist, en hustyp som blev vanlig i Uppsala från 1830-talet. Som många trähus, reveterades senare prinshuset med puts, i enlighet med 1870 och 1874 års byggnadsordningar. Huset ansågs på 1980- och 1990-talet värt att bevara, men under 1990-talet var underhållet eftersatt och huset var rivningshotat. Ett av problemen var att huset "stod i vägen" för busstrafiken. 1998 utfördes flyttning och renovering av Prinshuset. Flyttningen av huset kostade kommunen drygt 5 miljoner. Flytten innebar att en ny grund och nya skorstenar murades. Huset renoverades invändigt 2000. De ursprungliga kakelugnarna monterades tillbaka, ytterligare en kakelugn, den så kallade lejonugnen från den äldre Rektorsbostaden (revs 1994) som stod granne med Prinshuset, uppsattes. Alla gamla snickerier, dörrar, lås och golv behölls. Kök och tapeter valdes för att återge en gammal stil från sekelskiftet 1800-1900. Idag upplåts de 7 lägenheterna i hyresform.

Uppsala slott är en slottsbyggnad i Uppsala, Uppland. Slottet har ett dominerande läge högt uppe på Kasåsen och syns på långt håll för den som närmar sig staden. Slottet är idag byggnadsminne.[1]. På slottet genomfördes bland annat Sturemorden, beslutet om att Sverige skulle delta i 30-åriga kriget och drottning Kristinas abdikering Slottet började byggas 1549 som en befästning och ingick i den serie borgar som Gustav Vasa och hans söner uppförde som skydd mot utländska och inhemska fiender. 1567 var de första boningsdelarna på slottet klara, och man kunde utrymma den gamla "Uppsala gård". Efter en brand 23 april 1572 omformades borgen och byggdes ut till ett representativt renässanspalats. En av dess viktigaste uppgifter blev att fungera vid kröningsfestligheter efter ceremonin i domkyrkan.[2] År 1702 drabbades Uppsala av en stor stadsbrand där även slottet skadades. Trots att skadorna sannolikt var relativt måttliga dömdes hela slottet ut. Delar av huvudbyggnaden, det så kallade tvärslottet, revs för att få material till andra byggen. Vid återuppbyggnaden 1744 kortades tvärslottet och hela slottet byggdes om i franskklassisk stil. Arbetena avbröts 1762 i brist på pengar. Den planerade norra flygeln blev aldrig uppförd och det är så vi ser slottet än idag. Arkitekter: Henrik von Cöllen, Påvel Schütz, Franciscus Pahr, Antonius Watz med flera. Återuppfört och ombyggt på 1740-talet med Carl Hårleman som arkitekt. Slottets fasader renoverades 2002"“2003 då slottet återfick Carl Hårlemans färgsättning från 1740-talet. Byggnader och nuvarande bruk [redigera] Slottet är idag bostad för landshövdingen. Här finns tre museer: Uppsala konstmuseum, Fredsmuseum och Vasaborgen. Utställningen Vasaborgen, som finns i ruindelen av slottet, drivs av föreningen "Vasaborgen kultur och upplevelser" och kan besökas under sommarhalvåret. Den gamla Vasaborgen vid Uppsala slott erbjuder förbokade historiska visningar och spökvandringar för företag och skolor, samt vigslar i tornrummet.[3] I slottet finns också flera företag, bland annat reklambyrå, finansbolag, skeppsmäklare och datakonsulter. En av dem som bott på slottet under senare tid var FN:s förre generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Hans far Hjalmar var landshövding, under början av 1900-talet och därför var slottet Dags barndomshem. Utanför slottet står Gunillaklockan, Bengt Fogelbergs stora byst av Gustav Vasa samt en byst av Dag Hammarskjöld. Södra tornet är Uppsalas högst belägna byggnad och har totalt elva våningar inräknat källare och vind. Tornet rymmer idag ett flertal företag, samt hyser ingångar till Vasasalen och Rikssalen. Tornets historia är dramatisk. Här har bland annat varit fängelse och vattentorn. Den mest kände fången är Dal-Pelle. Tornet har sedan det byggdes i slutet på 1500-talet skadats flera gånger i bränder och fick sin nuvarande form först 1820.

Carolina Rediviva (lat. "den återuppståndna Carolina", vilket anspelar på det äldre Academia Carolina), ett bibliotek och en byggnad i Uppsala, till vilken grunden lades 14 juni 1817. Officiell byggstart var 19 oktober 1819 och inleddes av kung Karl XIV Johan, och vars officiella öppnande skedde kl. 12 middag 10 oktober 1841. Byggnaden är belägen i fonden av Vaksalagatan-Drottninggatan, på Carolinabackens krön mellan slottet, Odinslund och Engelska parken. Biblioteksverksamheten på Carolina Rediviva kallas sedan en omorganisation av Uppsala universitetsbibliotek 1999 "Carolinabiblioteket". Här inryms en "bruksbiblioteksenhet" inom universitetsbibliotekets organisation som tillsammans med Karin Boye-biblioteket betjänar undervisningssektorerna humaniora, teologi och sociologi. Dessutom finns här universitetsgemensamma enheter inom biblioteksorganisationen samt "kulturarvsenheterna", det vill säga musik- och handskriftsavdelningen, avdelningen för äldre tryck (före 1851) och kart- och bildavdelningen. Chef för hela universitetsbiblioteket är överbibliotekarien, f.n. Ulf Göranson, med kontor i Carolina. I samlingarna [redigera] Innanför entrén till Carolina Rediviva finns ett litet utställningsrum, där man kan se delar av bibliotekets kanske mest kända handskrift, Silverbibeln (Codex argenteus) (endast ett originalblad tillsammans med pärmarna från 1600-talet samt en kopia av bokblocket visas). På Carolina finns även bland annat Vadstenadiariet, Carta marina, Wolfgang Amadeus Mozarts notteckningar, Isaac Newtons förstaupplaga av Philosophiae Naturalis Principia Mathematica och Carl Gustaf Nordins Nordinska handskriftssamling. Byggnadens historia [redigera] Byggnaden ritades av arkitekten Carl Fredrik Sundvall. Förutsättningarna gjorde att bygget var en invecklad och svårlöst uppgift. Det gällde att inom ett begränsat utrymme få in både akademiens bibliotek som dess stora samlings- och festsal med dithörande vestibuler och trapphus. Sundvalls ritning visade en puritanskt enkel, stilsträng, obruten fasad i tre våningar, bakåt sträckte sig två flyglar, nära nog lika långa som den främre fasaden. Ritningarna godkändes 1813 men innan bygget kunde börja hade Sundvall i samråd med byggnadskommittén utarbetat ett nytt förslag. Fasaden var där förlängd, hade 15 fönster i rad istället för de ursprungliga 11, fasadens mitt var betonad genom en portik med fyra kolumner som bar upp en balkong. Överst under takkanten hade tillkommit en halvvåning med små cirkelrunda fönster. Denna ritning godkändes 1819. Festsalen antyddes ej i byggnadens yttre, den upptog två våningar i dess högra del, byggnadens hela mittparti upptogs av vestibulen och trapporna förlades i en utbyggnad på bakre fasaden. Uppförandet av de två sidoflyglarna, som skulle innehålla boksalar, fick vänta.[2] Bygget satte igång men de ansvariga var missnöjda, byggnadsledaren överstelöjtnant J.M. Nordencrantz gjorde på eget bevåg ändringar i ritningarna, konsistoriet tog hans parti gentemot arkitekten, och i februari 1821 avsade sig Sundvall all inblandning i projektet. Istället blev titulärprofessor K.J. Hjelm, tidigare elev hos den franske arkitekten Louis Jean Desprez, ombedd att bearbeta ritningarna. Hjelm ändrade en del detaljer men lät fasaden i huvudsak bli sådan Sundvall hade ritat den. Under årens lopp tillkom ytterligare en halvvåning med cirkelrunda fönster.[3] Byggnadsfonden var snart tom, riksdagen var tvungen att anslå mer pengar och kungen skänkte stora summor men 1841, då huset ansågs färdigt, återstod fortfarande dekoreringen av festsalen. Varken denna eller boksalarna kunde värmas upp, någon läsesal fanns inte, lokalerna var opraktiskt anordnade och dessutom otillräckliga då de två långsträckta flyglarna i Sundvalls förslag aldrig blivit uppförda. Mer än en tredjedel av byggnaden upptogs av förstugor och trappor.[4] Sedan Universitetshuset tagits i bruk 1887 var biblioteksverksamheten ensam i huset från 1888. Stora ombyggnationer verkställdes sedan 1888"“1892 efter planer gjorda av Carl-August Kihlberg. Stora trapphuset offrades då för behovet av läsesal, låneexpedition, bokmagasin m.m. Ytterligare ombyggnationer, efter ritningar av Axel Anderberg, ägde rum 1913"“1917 då regeringen beviljade 599 000 kr till om- och tillbyggnationer. Anderberg ansvarade tillsammans med Jöran Curman för de om- och tillbyggnader som ägde rum 1934"“1945. Den hittills sista stora ombyggnaden ägde rum 1952"“1971 och var ett verk av Peter Celsing. De från början tre våningarna och två halvvåningarna har numera (2006) vuxit till 12 våningsplan, betjänade av 15 olika hissar och många trappor. Carolinas plats i studentkulturen [redigera] Carolina Rediviva står i centrum för Uppsalas blickar omkring kl. 15 varje valborgsmässoafton, då stadens studenter "“ både nuvarande och förutvarande "“ samlas i Carolinabacken. Exakt klockan 15.00 ger universitetets rector magnificus från bibliotekets balkong signal genom att vifta med och ta på sin studentmössa, varefter alla i backen gör detsamma och därefter hastigt ger sig av nerför backen för fortsatt firande. Man är tvungen att bege sig "galopperande" ner för backen till närmsta nation för att kunna inta traditionsenlig champagne, eftersom gatorna är packade av människor och det finns ett begränsat antal platser på nationernas champagnemottagningar. Därför kallas denna ritual "champagnegalopp". Andra uppgifter gör gällande att begreppet "champagnegalopp" kommer från att studenterna sprang (galopperade) runt till alla olika nationer i Uppsala och tog ett glas champagne på varje. Valborgsseden stammar från den tid då läsåret slöts i maj och studenterna firade att årets läseperiod var över. Studentmössan var på den tiden ett alldagligt plagg som gärna bars året om "“ speciellt utanför lärosätet "“ av dem som var förunnade att studera. Mösspåtagningen i Carolinabacken har av och till direktsänts av Sveriges Television. Lista över bibliotekets chefer [redigera] 1783-1787 Jacob Fredrik Neikter 1787"“1829 Pehr Fabian Aurivillius (akademibibliotekarie) 1830"“1857 Johan Henrik Schröder 1858"“1863 Carl Johan Fant 1864"“1882 Carl Gustaf Styffe 1883"“1904 Claes Annerstedt 1904"“1911 Leonard Bygdén (från 1910 med titeln 1:e bibliotekarie) 1911"“1918 Aksel Andersson (torde vara den förste med titeln "överbibliotekarie") 1918"“1928 Markus Hulth 1928"“1946 Anders Grape 1946"“1966 Tönnes Kleberg 1966"“1978 Gert Hornwall 1978"“1996 Thomas Tottie 1996"“ Ulf Göranson

Vid sidan av teologi och filosofi är astronomi sannolikt det äldsta undervisningsämnet vid Uppsala universitet. Föreläsningsanteckningar i astronomi har bevarats från 1480-talet, endast några år efter universitetets grundande 1477. En gotlandsstudent, Olaus Gutho, studerade alla ämnen, inklusive astronomi, under sin vistelse vid universitetet åren 1477-1486, och hans noggranna föreläsningsanteckningar, samlade i 7 volymer, finns bevarade på Uppsala universitetsbibliotek, Carolina Rediviva. De visar att undervisningen i astronomi grundades på Johannes de Sacroboscos bok Libellus de sphaera ("En liten bok om himmelssfärerna"). Sacrobosco (d. 1256) var professor i astronomi vid Universitetet i Paris under 1200-talets första hälft och hans bok var kurslitteratur i astronomi vid de flesta universitet ända fram till mitten av 1500-talet. De första astronomilärarna [redigera] Den förste till namnet kände läraren i astronomi är vadstenamunken Petrus Astronomus, som åren 1508-1509 dokumenterat föreläste vid universitetet. Han var konstruktör av Uppsala domkyrkas berömda astronomiska ur, som tyvärr förstördes vid den stora stadsbranden 1702. Undervisningen bedrevs vid denna tid i domkapitelhuset, benämnt Academia Carolina, som låg vid domkyrkan med fasaden mot Riddartorget, mittemot dagens Värmlands nation och Juridicum. Även från den stora nedgångsperioden för universitetet, efter reformationen, finns bevarade föreläsningar i astronomi av Olov Luth. Han var egentligen teolog men undervisade också i astronomi, fortfarande med Sacroboscos bok som kurslitteratur. Den förste professorn [redigera] Den förste kände innehavaren av en professur i astronomi i Uppsala var Laurentius Paulinus Gothus, utnämnd 1593, efter restaureringen av universitetet. Han blev sedermera biskop i Strängnäs, och avled, som ärkebiskop, 1646. När Uppsala Universitet erhöll den stora donationen av Gustav II Adolf, under 1624, vilken bestod av avkastningen av ett stort antal gårdar runt Uppsala, fick astronomiprofessuren som lön avkastningen av bl a gårdarna under Sunnersta herrgård. Denna donation möjliggjorde en konsolidering av verksamheten för hela universitetet och möjligheter till expansion. Tidiga observatorier [redigera] Planer på att inrätta en observatioriebyggnad fanns redan under första hälften av 1600-talet och professorn i praktisk matematik, Bengt Hedraeus, uppförde ett "skådetorn" vid den s k Hundbacken, i hörnet av S:t Johannesgatan och Övre Slottsgatan år 1649. Drottning Kristina hade beviljat anslag till Hedraeus så att han kunde bygga upp en verkstad där han tillverkade sina olika instrument, bl a teleskop. Hedræus och Georg Stiernhielm var Sveriges första kända konstruktörer av astronomiska och geodetiska instrument; möjligen var dock Johannes Bureus före.[1] När Anders Spole utnämndes till professor i astronomi i Uppsala år 1679 lät han, som han tidigare gjort på sin bostad i Lund, på sitt hus i hörnet av Svartbäcksgatan och Klostergränd uppföra ett observationstorn där det fanns ett antal instrument av olika storlekar, bl.a. en refraktor med en brännvidd av nästan 10 m samt en stor kvadrant. Detta hus blev tillsammans med instrument och observationsjournaler totalt förstörda vid den stora stadsbranden 1702. Celsiusobservatoriet [redigera] Efter branden företogs de astronomiska undersökningarna på biblioteket som låg i Gustavianum. Professor Eric Burman övertalade ärkebiskop Erik Benzelius d.y. att verka för ett nytt observatorium, och riksdagen gav dem 1723 tillåtelse att uppföra ett på norra slottstornet på Uppsala slott. Pengar saknades dock, och Burman verkade förgäves under sin professur att införskaffa finansiella medel.[2] Först år 1741 fick Uppsala sitt första egentliga observatorium genom den kände astronomiprofessorn Anders Celsius ansträngningar. Han hade genom sitt deltagande i gradmätningsexpeditionen till Torneå 1736 blivit så berömd att statsmakterna beviljade medel att bygga om ett medeltida hus i kvarteret S:t Per till astronomiskt observatorium. Detta hus, Celsiushuset, finns ännu bevarat i dagens centrala Uppsala, med sin orientering efter det medeltida gatunätet, och en "Celsiusstaty" finns i närheten. Under sin långa utländska resa, som han genomförde direkt efter sin professorsutnämning, hade han köpt in instrument som utgjorde den tidens frontlinje inom instrumenttekniken och Celsiusobservatoriet var sålunda ett modernt välutrustat observatorium för sin tid. Gamla observatoriet [redigera] Vid slutet av 1700-talet var dock Celsiusobservatoriet relativt förfallet och med sin placering i stadens centrum, kringbyggt av höga hus, olämpligt för observationer. Först 1844 kunde man, genom insatser av den skicklige administratören och riksdagspolitikern, Gustaf Svanberg, professor i astronomi 1842-78, börja uppförandet av det nya observatoriet vid den s k "Spöbacken" mellan Rackarberget och den gamla Fjärdingstullen i vad som senare kom att kallas Observatorieparken. Observatoriet invigdes år 1853, och fick sitt första huvudinstrument, en refraktor med 24 cm objektivdiameter från firman Steinheil i München, år 1860. Detta teleskop ersattes i slutet av år 1892 av den dubbelrefraktor från samma firma, med objektivdiametrarna 36 och 33 cm, som fortfarande finns i observatoriets huvudkupol och en ny större kupol ersatte den gamla. Svanbergs observatorium i Observatorieparken kallas numera Gamla observatoriet. Teleskopen i parken används fortfarande av amatörastronomer och för visningar för allmänheten.