Runstenar

 

Jarlabankes tidevarv har dröjt sig kvar i landskapet. Vi kan se det vid lummiga hagar och öppna fält, vid stränderna som sträcker sig runt Vallentunasjön. Idag kallar vi det här området för Runriket: ingen trakt har så många runstenar som denna! Runorna erbjuder oss en resa i 1000-talet, den tid då grunden till kungariket Sverige lades. Då kristendomen och Gud var den nya sanna vägen och eliten reste runstenar för att nå himmelriket. I Runriket berättar de fortfarande sina historier, sådant de ville ha sagt sattes på evig pränt. Jarlabanke resten runstenar över sin egen storhet, hustrun Kättilö och sonen Ingefast över hans död. Jarlabankes farmor Estrid överlevde nästan alla och fick begrava både makar, barn och barnbarn. Vi kan överblicka samma vyer de en ång gjorde, färdas deras vägar förbi gårdar, gravar och runstenar. Och låta fingerspetsarna nudda vid deras tusenårsbrev.