Carl von Linné var en lysande pedagog. Som en del av undervisningen i medicin tog han ut sina studenter på mycket uppskattade exkursioner. En slags pedagogiska vandringar runt Uppsala stad där studenterna fick uppleva teorin i praktiken.
Exkursionerna beskrevs i en avhandling under Linnés presidium 1753, och kallas där Herbationes Upsalienses. De var åtta till antalet. Sju ledde från Uppsala stadstullar ut på landsbygden i alla riktningar. Den åttonde låg i Jumkil, dit man tog sig med häst och vagn. De åtta exkursionerna bildade tillsammans en pedagogisk helhet som underlättade inlärningen av växter och djur.